NEWT
Jag sitter i kaféet på ett kryssningsfartyg. I handen har jag min telefon. Klockan är 19.01. Jag kommer inte ihåg att det skulle ha varit så här många människor här, när jag senast såg mig runt var det bara han som står i kassan och familjen där borta som bara bråkar som var här. Men nu är här lika trångt som i min skolryggsäck.. Måste ha somnat. Jag måste slippa ut, före min klaustrofobi får mig att panikera mer. Jag tränger mig förbi alla, då någon buffar tillbaka. Med mina klena ben och armar så gör jag inget annat än att falla omkull. Jag tror jag slog mitt huvud ganska hårt i golvet, för jag känner mig yr. Jag försöker kravla mot utgången, men på något sätt så försvinner den bara längre och längre bort. Någon trampar på mina händer, och mina naglar skrapar obehagligt mot det kalla golvet. Mitt hår är helt brunt av allt smuts på golvet, fast det egentligen är nästan platinablont. Plötsligt är jag i ett hav, under vattenytan, och jag känner mig ganska lättad. Tills jag inte får luft. Jag viftar med mina armar och drar häftigt efter andan, men det bara forsar in vatten i lungorna istället för syre. Jag känner hur lungorna fylls och jag driver mot bottnet. Det iskalla vattnet bränner mot min hud, och nu är huden så kall och skör att det bara behövs en abborres fena att skära hål på den. Tillslut sluts mina isblå ögon och allting blir bäcksvart.
If someones wondering, its swedish












.png)





.jpg)




❜





















